Image
Porträtt Daniel Arvidsson
Photo: Maja Kristin Nylander
Breadcrumb

Daniels forskningsresa inom fysisk aktivitet och hälsa

Från småstaden Skärblacka till globala forskningsfält, så kan resan beskrivas för Daniel Arvidsson som gick från läkarprogrammet i Linköping till en framstående karriär inom fysisk aktivitetsforskning.

Med passion för kost och hälsa samt en imponerande resumé som sträcker sig från Sverige till Colombia, har Daniel bidragit till banbrytande studier och utvecklingen av flera forskningscentra.

Genom att kombinera vetenskapligt skarpsinne med personliga erfarenheter, har han satt sitt avtryck inom folkhälsa och livsstilsinterventioner – en resa som började för snart 30 år sedan och fortfarande pågår.

Tidiga år och avgörande beslut

– Allt startade 1995 på vårdcentralen i Skärblacka utanför Norrköping, på läkarprogrammet vid Linköpings universitet. Varannan vecka hade vi en så kallad strimma, där vi tidigt i vår utbildning skulle möta och samtala med patienter, så att vi blev bättre läkare. Min erfarenhet då var att åkommor som egentligen beror på ohälsosam kost och fysisk inaktivitet, endast behandlades med symtomlindrande medicin. Jag var inte alls överens med det, vilket fick mig att sluta läkarprogrammet och börja på Nutritionsprogrammet vid Stockholms universitet 1998, inför mina oförstående föräldrar och mormor (vem vill inte ha ett barn eller barnbarn som är läkare?). Nutritionistprogrammet byggde till stor del på kemi och fysiologi, vilket satte prägel på mitt kommande forsknings- och undervisningsperspektiv, även om jag valde inriktning mot folkhälsa och hälsopromotion.

Ett nytt kapitel i Göteborg - forskning, hårt arbete och nya möjligheter

– En krävande flickvän (fast med rätta) fick mig att välja bort en doktorandtjänst i Stockholm mot att flytta till Göteborg och börja vid dåvarande Avdelningen för klinisk näringslära (nuvarande Avdelningen för invärtesmedicin och klinisk nutrition) som ”skuggdoktorand”, det vill säga en något osäker tillvaro med diversearbete vid sidan om som hantverkare för att klara ekonomin (vilket jag lärde mig mycket av). I samarbete med Agneta Sjöberg och Frode Slinde utvecklade jag fysisk aktivitetsforskningen vid avdelningen med att nyttja och utvärdera olika typer av aktivitetsmätare och fick till och med drömmen förverkligad att använda mig av vårt forskningsområdes golden standard, dubbelmärkt vatten, vilket är relativt sällsynt och därmed lyxigt. Tidigt fick jag lära mig, att ska man nå någonstans krävs arbete och åter arbete, vilket medförde kvällsarbete och helgarbete. Sett i backspegeln, är jag rätt nöjd med denna medvetenhet, då det minskar känslan av motstånd. Jag har också hela tiden samverkat med kliniska forskare, vilket har gett fantastiska möjligheter och erfarenheter.

Forskning och erfarenheter från Berkeley till Malmö

– Efter ett år i UC Berkeley, ett utbyte under min doktorandutbildning, disputerade jag inom fysisk aktivitetsmätning 2009 och flyttade till Malmö för en postdok och fortsatte att driva fysisk aktivitetsforskning vid Lunds universitet och i samverkan med, ja, kliniska forskare. Det metodologiska tänkande kvarstod i den forskning jag bedrev. Här erhöll jag också min docentur. En specifik erfarenhet som jag tänkt på det senaste året, var samarbetet med Staffan Lindeberg, Sveriges förespråkare för stenålderskost. Vi genomförde en livsstilsintervention vid flera vårdcentraler utanför Lund och samlade in en hel del unika data. Jag har många starka minnen från denna tid, vilket tyvärr förstärks av att Staffan alltför abrupt dog i bukspottkörtelcancer. Dock kunde hans kollegor och jag slutföra analyser och manus flera år senare och fick vår första artikel publicerad 2024 (till hans minne).

En oväntad resa till Colombia

– Ödet skulle dock ta min till en helt annan del av världen, där jag allra minst tänkte att jag skulle hamna, till staden Medillín i Colombia. Minns minna tankar när jag satt på planet 27 juli 2012 och hade ingen aning vad det skulle innebära, men jag flyttade faktiskt dit med målet att ge det fem år, heltokigt. Jag genomförde dock flera forskningsprojekt, undervisade på spanska/engelska och blev slutligen erbjuden positionen som forskningsansvarig vid ett utav universiteten. En stor utmaning under tiden i Colombia var språket, för en akademiker som jag. Jag åkte dit med minimala kunskaper i spanska, men lärde mig den hårda vägen direkt i verkligheten, vilket är den bästa kurs jag någonsin gått. Dock hade jag en Colombiansk flickvän med ett mycket stort nätverk, som gjorde det mycket enklare än om jag åkt dit helt själv.

Återkomst till Norden och fortsatt utveckling i Odense

– Ödet lekte dock fortfarande med mig och jag erhöll en verkligen lukrativ postdokvistelse vid Syddansk universitet i Odense, och inte i vilken forskargrupp som helst, utan i en av de mest framgångsrika inom området fysisk aktivitet och hälsa. Jag flyttade ifrån Colombia och fick lära mig förstå danska bättre. Jag minns när jag som doktorand gick på en nordisk kurs inom hälsopromotion där en dansk lärare ställde en fråga som man skulle svara ja eller nej på; jag kunde endast chansa och hoppas på att jag slapp att förklara mitt svar. I Odense handledde jag en fantastiskt begåvad doktorand som medförde fördjupning inom fysisk aktivitetsmätning och möjlighet att på en helt annan nivå utveckla forskningsområdet.

Byggandet av forskningscentra och samarbete inom fysisk aktivitet

– Efter några år satt jag i telefon med Claes Annerstedt efter att ansökt om en tjänst som biträdande lektor vid Institutionen för kost- och idrottsvetenskap och kom snabbt i kontakt med min nu ständiga forskningskollega Mats Börjesson. Fysisk aktivitet har varit ett mycket tacksamt forskningsområde, vilket har möjliggjort att delta alla typer av forskningsprojekt, tvärsnittsstudier, longitudinella observationsstudier, metodstudier och interventionsstudier, och med forskare med många olika professioner och forskningsområden. Jag har haft möjlighet att vara med att bygga upp tre forskningscentra: Centrum för primärvårdsforskning (CPF) i Malmö, och Centrum för hälsa och prestation (CHP) och Centrum för livsstilsintervention i Göteborg. Och igen fick jag möjlighet att handleda en mycket begåvad och produktiv doktorand, Jonatan Fridolfsson. Tillsammans är vårt bidrag mätning av fysisk aktivitet, teknik, programmering och statistik i våra samarbeten med andra forskare.

Reflektioner och framtidsutsikter

– Sedan 2002 när jag började vid Avdelningen för klinisk näringslära och fram till idag, är mina erfarenheter följande: jag har fått möjlighet att bidra till utvecklingen av ett stort forskningsområde; utveckling och framgång kräver hårt arbete och envishet med många utmaningar och hinder på vägen; fysisk aktivitet och träning är bra för att motverka den stress som arbetet kan medföra; en arbetsdag börjar inte alltid kl 08.30 och slutar inte heller alltid kl 16:00; jag arbetar i en miljö med många bra människor, både professionellt och som personer; jag har träffat och forskat med många olika typer av människor från hela världen och därmed besökt många olika platser som jag inte hade föreställt mig när jag var barn; jag har träffat barn och vuxna i olika forskningsprojekt allt från en ö utanför Göteborg till ett litet enkelt trähus i Colombia; fysisk aktivitet är fortfarande mitt forskningsområde; och all erfarenhet och kunskap har nu utmynnat i att delta i att bygga upp Centrum för livsstilsintervention och studien LI-PAD (Lifestyle Intervention with Physical Activity and Diet) vid Östra sjukhuset.

En resa genom tid och rum

– En lång yttre resa jorden runt liksom en lång inre resa hjärnan runt. Men det har krävt sin energi, tålamod, öppenhet, självkritik och många steg utanför bekvämlighetszonen. Jag hoppas bidra till att levnadsvanorna kost och fysisk aktivitet får en viktigare roll för att både främja och behandla människors hälsa. Allt statade i Skärblacka för snart 30 år sedan…oj, jag har fyllt 50 år!