Patienters, närståendes och allmänhetens medverkan (PAM) i forskning – vad, varför och hur

Vad är Patienters, närståendes och allmänhetens medverkan (PAM) i forskning?

En definition av patientinvolvering är Harrington et al:s (2020) ”Den aktiva, meningsfulla och samarbetande interaktionen mellan patienter och forskare i alla stadier av forskningsprocessen, där beslutsfattande styrs av patienters bidrag som partners, med erkännande av deras specifika erfarenheter, värderingar och expertis.” [1].

Varför involvera patienter, närstående och allmänheten i forskning?

De exakta anledningarna till varför patienter, närstående och/eller allmänheten bör involveras i forskning kommer att vara specifika för varje enskilt projekt, men här är några allmänna skäl:

Det är en demokratifråga [2,3]. Mycket forskning finansieras av allmänna medel – det är ett av skälen till varför det är rätt att involvera allmänheten. Att involvera patienter, närstående och allmänheten som medforskare/forskningspartner förbättrar transparensen av och förtroendet för forskningen.

Få nya perspektiv. Patienter, närstående och allmänhet kan ge andra och nya perspektiv än de forskarna har [4]. De kan bidra med sin egen expertis och levd erfarenhet av till exempel sjukdom och effekterna av läkemedel och behandlingar.

Förbättra forskningens relevans. Att involvera patienter, närstående och/eller allmänheten kan förbättra forskningens relevans [4-6]. Detta kan också jämföras med att i stort sett alla kommersiella företag idag startar varje produkt- eller tjänsteutvecklingsprocess med att konsultera slutanvändarna. 

Framstående vetenskapliga tidskrifter främjar involvering. Till exempel The British Medical Journal stödjer vad de kallar en internationell rörelse mot en aktiv involvering av patienter och allmänhet som samskapare av forskning. De forskare som skickar in forskningsartiklar måste inkludera en redogörelse för involvering av patienter och allmänhet (Patient and Public Involvement Statement).

Globala organisationer som WHO förespråkar PAM [7]. Även Helsingforsdeklarationen har 2024 uppdaterats med följande text: “Ett meningsfullt engagemang med potentiella och inskrivna deltagare och deras samhällen bör ske före, under och efter medicinsk forskning. Forskare bör göra det möjligt för potentiella och inskrivna deltagare och deras communities att dela sina prioriteringar och värderingar; att delta i forskningsdesign, genomförande och andra relevanta aktiviteter; och att engagera sig i att förstå och sprida resultat.”

Förstärkt egenmakt. Om patienter, närstående och allmänheten involveras i frågor som är viktiga för dem, känner de sig lyfta på ett sätt som kallas empowerment på engelska [8]. Det är viktig att kommunicera tillbaka om och hur involveringen har lett till ändrade beslut under forskningsprocessens gång, så att patienter och/eller närstående vet ifall deras medverkan gör skillnad. 

Det är viktig att förstå att PAM är en lärandeprocess eftersom det sker i olika kontext med olika förutsättningar, även om många forskningsfinansiärer har börjat implementera ganska strikta krav för PAM. Det är inte lätt att implementera PAM i praktiken [t.ex., 9], därför finns nedan några tips om hur man kan involvera patienter, närstående och allmänheten.

Hur involverar man patienter, närstående och allmänheten i forskning?

Ändamål. Börja med att noggrant tänka igenom ändamålen med och formerna för involveringen innan kontakt tas med möjliga patienter och/eller närstående. Tänk igenom hur många medforskare/forskningspartner som ska involveras i vilken fas under forskningscykeln och vilken grad av inflytande de ska ha. Vad och hur ska PAM hjälpa dig som forskare att bättre förstå? Det är viktigt att förstå att forskare har makten att initiera projekt. Lyssna gärna på medforskarna/forskningspartners synpunkter på ändamål du kom fram till, var flexibel och eventuellt anpassa dem under projektets gång. 

Representativitet. Tänk igenom om det är mest lämplig att involvera representanter från intresseorganisation(er) och/eller enskilda personer/närstående med levd erfarenhet. I båda fallen är det bäst att involvera minst två personer för att få en större bredd av erfarenhet, öka tryggheten och reducera risken för maktobalans i forskningsgruppen, samt ge ökad möjlighet till deltagande, då dessa personer ibland kan ha förhinder.  Åter igen, det är viktigt att vara medveten om maktskillnaden mellan medforskare/forskningspartner och forskare. Det är inte ovanligt för medforskare/forskningspartner att känna medveten eller omedveten underlägsenhet, då akademiker och särskilt professorer och läkare har hög status i vårt samhälle. 

Företrädare från intresseorganisationer förväntas vanligtvis vara bra representanter för personer med levd erfarenhet. För att fånga upp en bredd av olika åsikter och synpunkter krävs det att de har en aktiv kommunikation med sitt nätverk. Man kan också fråga ifall de valdes som representant på ett demokratiskt sätt.

Representativitet är en av de största frågorna och hindren inom PAM. National Health Council i USA har publicerat en roadmap som stöd, men läs också gärna Maguire och Britten (2017) för att få en mer nyanserad bild [10]. 
 
Rolldefinition. Det är en bra idé att utarbeta en kort text på klarspråk med punkter som beskriver projektets syfte, ändamålet av PAM och definition av roller. Specificera tydligt hur mycket tid medforskarna/forskningspartners förväntas lägga, och tydliggör mötesdatum, tider och mötesplatser så snart som möjligt. Det är viktigt att få medforskarna/forskningspartners synpunkter på detta dokument när du har rekryterat dem och eventuellt revidera det under projektets gång beroende på deras tillgänglighet och omständigheter. 

Bild

Medforskare/forskningspartners kan involveras i alla delar av forskningscykeln

Definiera och prioritera forskningsfrågor. Att involvera patienter, närstående och allmänhet för att definiera och prioritera forskningsfrågor som kan leda till forskningsprojekt innebär att man kan vara säkrare på att frågorna är relevanta för slutanvändaren [4, 11]. Tips på hur man kan arbeta med detta finns bland annat på James Lind Alliance webbplats. Medforskare/forskningspartners kan också vara med och evaluera ansökningar om forskningsmedel ur ett patientperspektiv.

Renodla forskningsfrågorna/hypotes. Medforskare/forskningspartners kan bidra med sina perspektiv och sin levda erfarenhet i arbetet med att renodla forskningsfrågor. De kan vara behjälpliga med att gå igenom litteratur och i att lyfta fram vad som är viktigt för dem. Det kan vara saker som kanske inte finns i den vetenskapliga litteraturen och är något annat än vad forskarna hade trott. Till exempel har det visat sig att patienter med Duchennes muskeldystrofi tyckte att det var viktigare att jobba med styrka i överkroppen än att kunna gå längre [12]. För att ta reda på vad som egentligen är viktigt för en viss grupp patienter och/eller närstående kan forskare hålla en fokusgrupp, en workshop, använda ett online-frågeformulär eller dylikt. 

Utveckla projekt- och etikansökan. Medforskare/forskningspartners kan bidra genom att vara med och skriva delar av eller hela ansökan ihop med forskare. De kan även se över och kommentera utkast. Detta bidrar till att texten är relevant ur ett patientperspektiv och att den går att förstå. Många forskningsfinansiärer kräver nu också patientinvolvering i utformningen av forskningsansökan [t.ex. 13]. 

Medforskare/forskningspartners kan involveras i utvecklingen av alla typer av dokument för datainsamling såsom frågeformulär samt följebrev och samtyckesblanketter. Detta kan inte bara bidra till att göra dokumenten mer relevanta och begripliga för studiedeltagarna, det kan också vara fördelaktigt i till exempel en etikansökningsprocess.

Genomföra forskningen. Det finns ett flertal sätt på vilka medforskare/forskningspartners kan delta i genomförandet av forskningen. Dessa beror på projektets upplägg, men här är några allmänna exempel. De kan vara medlemmar i projektstyrgruppen och därmed ha möjlighet att kommentera projektets framsteg och utveckling eller ge råd i form av en rådgivande grupp. De kan delta i arbetet med att samla in data, till exempel som intervjuare med ett peer-perspektiv, vilket kan ge mer informativa svar. Om medforskare/forskningspartners är med och rekryterar forskningsobjekt så kan det bidra till att fler rekryteras.

Analysera data. Det är möjligt att medforskare/forskningspartners kan bidra med andra perspektiv i att förstå och tolka forskningsdata. Till exempel om forskarna är osäkra på vad några av studiedeltagarna menar finns chansen att patient- och närståenderepresentanter kan förstå det, eftersom de har liknande levd erfarenhet. De kan också komma med förslag på hur man kan analysera och koda data.

Manuskriptskrivning och spridning. Det är bra på flera sätt att tydligt beskriva medforskare/forskningspartners bidrag till forskningsprojektet [14] och/eller att involvera dem som medförfattare i vetenskapliga artiklar och andra rapporter och dokument som härrör från projektet [15]. Det visar inte bara medforskare/forskningspartners att man uppskattar deras bidrag, det visar också läsarna att forskargruppen är progressiv. Många utgivare av forskningsartiklar går nu mot att själva arbeta mer med medverkan från patienter, närstående och allmänheten.

Medforskare/forskningspartners kan också hjälpa till att sprida forskningsresultaten. De kan vara bättre på att förklara saker på klarspråk (till exempel i ”Lay language summaries”), och det kan hända att de kan bidra med en personlig berättelse och därmed ge "torra fakta" andra dimensioner. De kan även ha nätverk som de kan sprida resultaten i. 

Implementera rönen. Dagens forskare förväntas i allt högre grad ta ansvar för nyttiggörandet av sin forskning, och det finns sätt som medforskare/forskningspartners kan involveras. De kan till exempel gå i bräschen för användningen av en ny behandling eller driva på för att få nya behandlingar, metoder eller andra förändringar implementerade. De kan vara med som diskussionspartner i planeringen och/eller utförandet av en implementeringsinsats samt vara stöd i monitorering, utvärderingar och justeringar.

Saker att ta ställning till inför involvering

Grad av involvering. När man har tänkt igenom hur patienter, närstående och/eller allmänheten kan involveras under forskningscykelns olika stadier, så kan man också tänka igenom ett steg till, nämligen vilken grad av involvering som önskas i varje stadium. Nedan finns ett exempel baserad på Involvement matrix [2,16]

Bild

Det finns ytterligare ramverk som kan vara till stöd i utvecklingen av medforskarens/forskningspartners roll – många av dem finns i Appendix 1 av Greenhalgh et al. 2019 [17].

Tillgänglighet och enkelt språk. Det är viktigt att forskarna är medvetna om olika aspekter av tillgänglighet. Detta innefattar naturligtvis alla fysiska behov medforskare/forskningspartners kan tänkas ha på grund av funktionsnedsättning med mera. Det är också viktigt att använda inkluderande språk när medforskare/forskningspartners deltar, och att undvika eller förklara fackspråkstermer och akronymer.

Arvodering. Det är viktigt att arvodera medforskare/forskningspartner för den tid de lägger på detta uppdrag. Även resekostnader kan behövas ersättas. GPCC har en rutin för att engagera medforskare/forskningspartner samt arvodera dem som fungerar vid statliga universitet och högskolor.

Medforskaren/forskningspartnern ersätts med ett privat skattepliktigt arvode för överenskommet arbete inklusive möten inom uppdraget. Alternativt kan den intresseorganisation de representerar, om en sådan finns, fakturera för utfört arbete. 

Rekrytering. Om man söker medlemmar från en lokal eller nationell patientorganisation är det bäst att kontakta organisationen direkt. Vissa organisationer har en grupp patienter och/eller närstående som är redo att ta sådana här uppdrag, och de kan ha fått utbildning i att vara medforskare/forskningspartner (t.ex. Reumatikerförbundet). Om man söker personer som är enskilda patienter/närstående, kan man till exempel sätta upp lappar i väntrummet på en lokal mottagning, eller annonsera i en lokaltidning. Det finns också en mängd sociala medie-forum för olika sjukdomar och tillstånd, till exempel Facebook-grupper, som ofta är mycket välkomnande gentemot forskare som är intresserade av dem.
För mer information och tips om detta, se dokumentet Hitta PAM-representant - guide för forskare på denna sida.

Utvärdering och rapportering

Påverkan och återkopplingsslingor. PAM i forskning är inte helt enkelt, men om man jobbar personcentrerat även här (dvs. man lyssnar aktivt, strävar efter partnerskap och följer upp med dokumentation för kontinuitet), så kan man minska risken för ”tokenism”[18]. Ordet betyder att man har med patienter och närstående bara för syns skull, utan att egentligen involvera dem . Genom att skapa återkopplingsslingor (”feedback loops”) med hjälp av till exempel en impactlog visar man på vad deras medverkan har lett till, och kan få  medforskare/forskningspartner att känna sig mer sedda och hörda. Dessutom kan man dra lärdomar tillsammans med en sådan log under projektets gång. 

En impactlog är en enkel tabell, där man kan börja fylla i spalt 1 och 2 redan under ett mötets eller under arbetets gång. Efter en viss tid följer man upp vad som har hänt med alla viktiga synpunkter man har fått från medforskare/forskningspartners och fyller i spalt 3. Dessa punkter kommuniceras sedan tillbaka till medforskare/forskningspartners. Se illustration nedan med exempeltabell.
 

Bild

Det finns många andra utvärderingsverktyg och avancerade versioner av impactlogs [t.ex. 19-21].

Rapportering av PAM. Projekt som helt eller delvis finansieras av forskningscentret förväntas följa goda rapporteringsstandarder, inklusive vägledningen för rapportering av patienters och allmänhetens deltagande [14].