Vår historia

De första insamlingarna genomförs

År 1959 fick skoldirektören Mats Hultin och förste aktuarie Klas Wallberg i uppdrag från Skolöverstyrelsen (SÖ, känd idag som Skolverket) att utreda skolstatistikens omfattning i samband med att den flyttades till Statistiska Centralbyrån (SCB). Syftet med denna utredning var att insamla data från en tiondel av elever som gick i årskurs 6 i folk- eller enhetsskola och sammanställa en rikstäckande individualstatistik för att utreda skolstatistikens omfattningen. Insamlingen skulle ske på nytt vart femte år och uppgifter från andra centrala myndigheter planerades föras på årligen för uppföljning med hjälp av individernas personnummer. Eleverna i urvalet skulle vara födda den 5, 15 och 25 i någon månad 1948.

Inför denna utredning framhöll Kjell Härnqvist, professor vid Göteborgs universitet, att insamlingen av individualstatistiken kunde bli ännu mer värdefull om grunduppgifter som betyg, skolval, kognitiva tester och elevers egna svar på frågor kunde samlas in samtidigt. Detta skulle betyda mycket för forskare som annars behövde spendera mycket tid åt att retroaktivt samla in de uppgifterna. Denna komplement var avgörande för robustheten i en insamling där samma individer följs över tid med hjälp av samma frågor (en longitudinell insamling).

Wallberg och Hultin var positivt ställda till förslaget, men saknade resurserna för att genomföra testningarna. Därför tillsatte Statens råd för samhällsforskning på begäran av Härnqvist, en kommitté bestående av Kjell Härnqvist och professorerna Gösta Carlsson och Torsten Husén för att planera och genomföra testningarna. Kommittén föreslog en komplettering som skulle innehålla följande uppgifter: 

1. Standardprovresultat i svenska, matematik och engelska.
2. Prov som inspirerats av intelligenstester och innehöll uppgifter av verbal, induktiv och spatial natur. Dessa skulle agera som en komplement för standardproven, då samtliga elever inte skulle ha genomgått proven vid insamlingens tidpunkt. 
3. Svar på frågor om elevens fritidsintressen, skolmotivation hembakgrund, utbildningsplaner m.m. 

Kompletteringen godkändes av Statens råd för samhällsforskning, som finansierade insamlingen med 25 000 kronor. Kjell Härnqvist kom att, tillsammans med studenten Allan Svensson, konstruera testerna och organisera genomförandet. Arbetet, som blev känt som "Individualstatistiksprojektet" tog plats på Göteborgs universitet och första insamlingen genomfördes under maj 1961. 

Testhäften som innehöll enkätfrågor, information till lärare och rektorer, provhäften och underlag för sammanställning av standardprovresultaten skickades till ca. 1250 rektorsdistrikt och omfattade mer än 12 000 elever. 89% av eleverna (motsvarande 10 700) svarade på enkäterna och det var tydligt att den första insamlingen hade fått en stor framgång. 

Bearbetningen av det insamlade materialet, där hela testhäften registrerades manuellt och med noggranna kontroller, tog ca. 1 600 timmar och uppgifterna överfördes på hålkort. Denna framgång möjliggjordes till stor del tack vare SÖs stöd, som tillsammans med lärar- och skolledarförbunden och SCB såg vikten i ett longitudinellt projekt för forskning inom skolväsendet. Finansieringen från Statens råd för samhällsforskning var förvisso begränsande, men möjliggjorde att Härnqvist och Svensson kunde åsidosätta en avsevärd del av sina tjänster för att bearbeta insamlingarna. Med hjälp av ett antal arkivarbetare och studenter kunde kostnaderna för denna omfattande insamling hållas nere. 

År 1966 genomfördes den andra insamlingen med elever födda 1953, som var lika omfattande och med en lika hög svarsfrekvens. Inför den insamlingen beviljades individualstatistiksprojektet 31 000 kronor från Statens råd för samhällsforskning. 

Samarbetet med Stockholm universitet

Den tredje insamlingen beräknades genomföras år 1971. På grund av begränsade resurser var detta inte möjligt, men även frågor om etisk hantering av individdata blev alltmer aktuella i Sverige som påverkade arbetet med Individualstatistiksprojektet. Lagar för hanteringen av personuppgifter behövde tillkomma för att skydda individers integritet, och longitudinella databaser som krävde stora mängder data med regelbundna uppdateringar möttes med restriktiva villkor. 

I mitten av 1970-talet lyftes frågan om projektets fortsättning av SCB. Ingemar Emanuelsson, laborator vid Pedagogiskt Centrum i Stockholm, tillsattes som ansvarig för att utforma en design som skulle möjliggöra projektets kontinuitet. Emanuelsson föreslog att projektet skulle omvandlas till ett forskningsprojekt med insamling av uppgifter från senare kohorter. Projektet döptes till "Utvärdering Genom Uppföljning" (UGU) och tack vare ett etablerat och nära samarbete med Stockholms universitet och behovet av ett sammanhängande forskningsprojekt med individdata kunde vi fortsätta våra insamlingar. 

SÖ beviljade medel för insamlingen och UGU kunde samla in uppgifter om sin tredje kohort år 1980.  

Finansieringen av UGU genom tiderna

Med tiden ökade intresset för longitudinell forskning bland myndigheter och forskare i olika fält. Detta resulterade i att fler databaser med en longitudinell design tillkom, och Forskningsrådsnämnden (FRN - som är en del av Vetenskapsrådet idag) fick i uppdrag att finansiera insamlingen av material till databaserna. UGU beviljades årliga bidrag mellan 1986 och 1990, vilket möjliggjorde en förbättrad organisering och en långtidsplanering av arbetet. Kohort 1977 kunde genomföras tack vare dessa bidrag, om än till viss del då bidraget var för begränsat för att genomföra insamlingar i årkurs 9.

År 1996 tillsattes en kommitté (Kommittén för Longitudinell Forskning - KLF) av FRN som skulle ansvara för att förvalta 10 miljoner kr/år bland longitudinella forskningsprojekt. Söktrycket var högt och redan fem år senare hade budgeten ökat med ytterligare 5 miljoner kronor per år. När FRN sammanslogs med ett antal forskningsråd och bildade Vetenskapsrådet år 2001, lades kommittén ner och ansvaret för finansieringen av longitudinella forskningsprojekt tilldelades Kommittén för Infrastruktur (KFI). Denna omorganisering berodde på VRs utökade satsning på övriga databaser än de longitudinella. Longitudinella forskningsdatabaser prioriterades således inte till lika hög grad, och detta reflekterades i den ökade svårighetsgraden för att få medel beviljade till våra kommande insamlingar under åren 2005-2010. 

En longitudinell forskningsdatabas kräver kontinuitet med en konsekvent insamling av material. Insamlingen består dessutom av kostsamma mångstegsprocedurer, där externa parter som SCB, UGUs personal och logistiska faktorer behöver samverka inom fasta tidsramar. För att kunna samla in data till en longitudinell infrastruktur har vi i UGU gruppen varit beroende av medel från Vetenskapsrådet och Göteborgs universitet. Åren där medel inte beviljades eller beviljades till viss del, var vi som arbetade med insamlingen tvungna att eliminera vissa enkäter. Detta förklarar gapet i datainsamlingen mellan kohorterna 1958 och 1967, samt variationerna av insamlingarna mellan kohorten. 

Så arbetar vi idag

Idag består UGUs arbetsgrupp av tio personer som arbetar till olika grad med hanteringen, planeringen och utvecklingen av studien. Ungefär ett dussintal forskare inom pedagogik, statsvetenskap, psykologi, ekonomi och folkhälsovetenskap ansöker årligen om vår data för att undersöka utvecklingen inom svensk skola, ekonomi och arbetsmarknad. Ni kan läsa mer om UGU-publikationer i menyfliken till vänster.

Vårt primära fokus är att arbeta med att förbättra processen för insamlingarna som sker var tredje år. Genom ett gediget förarbete kan vi öka svarsfrekvensen och kunskapen om vår databas. Som ett led i att öka kunskapen om oss har vi skapat ett Instagram- och LinkedIn-konto där vi delar med oss av vårt arbete och har en möjlighet att skapa kontakt med forskare, elever och lärare som kan gynnas av den data vi samlar in. Vi anordnar även webinarier under flera tillfällen per termin. Hör av dig till nelika.karimi@gu.se för mer information om datum och länk.

Vi har även uppdaterat vår kodbok och ökat tillgängligheten av vår data för intresserade forskare. Kodboken innehåller metadata som beskriver datans egenskaper och innehåll, vilket ökar sökbarheten och återanvändningen av data i enlighet med FAIR-principerna.