Josse Matsson om det kreativa konstnärskapet inför barnpublik
Josse Matsson går kandidatprogrammet i skådespeleri med inriktning c/o ung teater. För oss berättar Josse om sin upplevelse av utbildningen och om hjärtefrågan teater för barn och ungdom.
– Jag är positivt överraskad över att utbildningen har haft så pass seriösa diskussioner om politiken kring en barnpublik. Att barnpublik ofta tappas bort inom kulturlivet och att barnen ofta möts på ett för barnsligt sätt. Det finns så många inom branschen som vill att barn- och ungdomsteater ska utvecklas och tar det på allvar. Det gillar jag, säger Josse.
När det blev klart att det skulle bli en barn- och ungdomsinriktning på skådespelarutbildningen det året som Josse skulle söka blev hen eld och lågor. Med ett stort skådespelarintresse och uppväxt med fritidsledare till föräldrar som har drivit ungdomsfrågor i familjen kändes satsningen som en mycket intressant matchning.
Vad är den största skillnaden med att jobba med barnteater jämfört med föreställningar för vuxna?
– Barn reagerar helt annorlunda än en vuxen publik. Vuxna är artiga, trevliga och sitter och reflekterar mest för sig själv. Men barn säger vad de tycker och tänker rakt ut. Då behöver jag som skådespelare vara ännu mer vaksam över vad som sker runt omkring. Både för att fånga deras intresse och för att kunna bolla tillbaka deras infall. Då blir upplevelsen mer levande.
Josse tycker att det absolut bästa med att göra föreställningar för barn- och ungdomsteater är att man blir mer lekfull!
– När jag jobbar med barnteater känner jag att jag måste vara mer aktiv och hela tiden se det från ett barns perspektiv som tar in nya intryck och ofta lever i sin fantasi. Så jag jobbar då mer med färger, tänker mer på hur jag rör min kropp, är på alerten och faktiskt blir mer konstnärlig.
Nu har lite över halva utbildningen gått och Josse studerar sin fjärde termin.
Vad har ni fått göra hittills?
– Under första året fokuserade vi mycket på grundträning i skådespeleri. Vi hade en devising-kurs med Johanna Larsson från Angereds Teater som har regisserat många föreställningar för barn och ungdom med just devising som metod. Pjäsen som vi utvecklade under kursen spelade vi sedan upp i klassrum för barn i mellanstadiet. Då kom man verkligen nära barnen och hade en publik som nästan blev en del av föreställningen.
Josse berättar ett minne som andra studenter i klassen delat med sig av från deras klassrumspjäs när ett barn på autism-spektrumet ville springa in i pjäsen och vara med för att han relaterade så starkt till en av karaktärerna.
– De beskrev det som ett känslomässigt ögonblick som var så fint. Den karaktären kunde skapa relevans för just honom. Ibland räcker det att man har skapat en bra karaktär, det behöver inte alltid vara världens smartaste pjäs.
Andra moment hittills har varit att framföra Shakespeare för gymnasieungdomar, skapa egna pjäser för mellanstadieelever och medverka i många workshops med gästlärare.
– En workshop som utmärkte sig var med regissören Susanne Osten som är en ikon inom barn- och ungdomsteater. Den handlade om att våga påpeka saker inom barn- och ungdomsteater och att reflektera kring debatten om skådespelaren ska agera pedagogiskt på scen eller inte. Att kanske i stället låta konsten få tala och vara fri även för barn.
Som en del av satsningen c/o ung teater tilldelas studenterna en mentor från fyra olika teatrar inom regionen. Josse fick Åsa Bodin Karlsson på Masthuggsteatern.
– Åsa har även varit anställd på Nationalteaterns uppsättning av Peter Pan, vilket jag tycker är så häftigt. Nationalteatern är en frigrupp som jag har tyckt om sedan jag var liten. Hon och jag pratar mycket om hennes tid där och om minnen hon har varit med om. Att ha en mentor ger även bra kontakter i branschen.
